Nu är det jul igen

Det är julafton. Jag är ledsen för att det inte betyder något för mig längre. Jag är ledsen för att jag är förkyld, jätteförkyld.

Vi berättade för makens familj igår, eller jag berättade. Bara för att jag är personen med livet i magen? Om det nu fortfarande är ett liv, jag får blodiga flytningar mest varenda dag och blödde ordentligt ett par timmar förra veckan, så man kan inte så noga veta. Barnmorskan såg ingenting på ultraljudet men verkade inte oroad. Vi tog en massa prover och inget tycks visa något konstigt, så kanske ändå.

Jag ska berätta för min egen familj imorgon. Hoppas på mindre magont i samband med det den här gången, igår höll jag på att explodera.

Hoppas på mage som syns snart och barn som rör sig på ultraljudsbilden. Och en bättre julkänsla nästa år.

Hemlighet

Jag har en hemlighet. Ett barn!
Tror jag, hoppas jag. Två graviditetstest hävdar att så är fallet, men jag har inte sett eller hört eller känt det än, så man kan inte så noga veta.

Jag har läst en massa trådar på forum runtom på Internet för att förstå vad som är normalt och vad som gäller, mest eftersom jag inte alls känner av det än, men har bara kommit fram till att jag ska undvika allt sådant läsande. Det finns så många idioter. Och det kommer nog att gå alldeles utmärkt utan dem, och går det åt skogen lär det inte bero på mig, mina handlingar, utan på någon slump jag ändå inte kan styra.

Jag hoppas att det går bra. Juli i så fall. Längtar efter juli.