Om och om igen

Jag är sjuk varannan vecka. Jag som aldrig är sjuk annars! Att det ska vara så himla tråkigt att vara hemma sjuk, det anade jag inte. Det är ju trevligt att vara hemma frisk, men som sjuk orkar jag inget och kan bara ligga och glo på röran omkring mig. Särskilt idag när huvudet spränger så fort jag lyfter det. Betyder det att kroppen vill ha mig liggande i sängen eller betyder det ingenting?

Jag hoppas att parveln i magen mår bra, trots allt. Det är det viktigaste, sen kan jag stå ut med en hel del.

Först när det drabbar mig

Det är ju inte helt oproblematiskt att läsa om en förlossning i Sverige där både mor och barn miste livet när man själv går runt med ett litet knyte i magen. Jag gjorde just det.

Å andra sidan är det väl lika förskräckligt oavsett om jag är gravid när det händer eller inte. Jag vill inte vara som de där idiotiska papporna som börjar tänka på att det finns tjejer i världen först efter att de har fått egna döttrar. De verkar vara hur många som helst.

Så: Det händer alltså att förlossningar misslyckas i Sverige. De flesta går dock bättre än så, nästan alla. Jag är faktiskt inte alls rädd, men jag är ledsen för vad som just hände i Växjö.

Det kanske är ett barn därinne

Jag läser att somliga börjar känna barnet röra sig i magen i den här veckan, så jag tänker på det och känner efter. Ibland känns det som att jag blir kittlad av en fjäder, det kanske är bäbisen? Det hade varit trevligt med ett tecken på att något är vid liv.

Idag gör magen mest ont, jag antar att den växer. Eller att jag har ätit för mycket. Eller... En gissningslek, precis som livet de kommande åren. Jag läser inga böcker om att bli en god mor, jag hatar uttrycket. Jag läser Babyn av Marie Darieussecq, lösryckta reflektioner om att vara intellektuell (eller i alla fall skrivande), fransyska och nybliven mor. Jag stör mig på annat folk och deras ungar. Jag tänker, liksom Darieussecq, att det finns många par jag önskar aldrig blev föräldrar. Eller var det tvärtom, få par hon önskade skulle bli det? Det kanske är ett snällare sätt att uttrycka sig.

Jag inbillar mig att jag är annorlunda, att jag är som jag tror. Snart upp till bevis.