1.

Jag är gift. Som i att jag har gift mig. Det är drygt två veckor gammalt och jättenytt.

Som en ny era, inte bara i mitt huvud som vid varje ny terminstart utan inför alla och envar. Den här nystarten går inte obemärkt förbi, hur gärna jag än skulle vilja att den gjorde det. Jag vet inte riktigt vad jag vill, det finns bra och dåliga sidor av allt.

En del av mig känner sig väldigt vuxen helt plötsligt, medan en annan del känner samma barnsliga lust att ta små hoppsasteg av lycka av att se vårens första knopp på träden som alltid. Självfallet hoppar jag. Mitt oromantiska jag pratar bittert om namnbytet och andra liknande saker inför andra, men inom mig jublar någonting mest hela tiden. Förutom magen, den lever rövare. Allt är fel och jag vet inte varför. Som en liten, liten mensvärk som vägrar att släppa.

Jag läser förresten den senaste boken om Ester Nilsson och idag är det Ester-dagen.